Eftersom Rósa gått på "semester" tog jag idag tillfälle i akt att umgås lite med Eyja (och lillhingsten, för all del, han hänger ju liksom på).

Allt de där på golvet är förresten sommarfällpäls... 

Lät henne stå med bett en stund igen, vilket gav upphov till en jäkla massa tuggande, men efter ett tag glömde hon bort det när hon var tvungen att hålla koll på Ganti som for på som en illbatting inne i stallet och tuggade på inredningen (sopsäckar är visst en delikatess utan dess like).

När hon slutade bry sig om bettet tänkte jag att jag skulle lägga på henne Sensation-sadeln och se vad som hände. Hon vinklade lite på ena örat men verkade inte nämnvärt brydd av ryggattiraljen. Dock kunde jag inte spänna fast den för, åh herregud, det var inte en chans att jag skulle få fast sadelgjorden, det fattades minst 10 cm. MINST. Förbannade tunna.

Jamen titta på eländet! Hon ser ju högdräktig ut trots att Ganti föddes för nästan två månader sedan.

Nåväl, vi ska väl kunna råda bot på det också, så småningom. Himla duktig var hon i alla fall idag, till och med eksemtäcket kunde jag dra på henne utan att hon rev stallet. Visste ni att eksemtäcken i vanliga fall äter små islandshästar?

Fick faktiskt kommentaren att hon verkade himla lugn och att jag visst kunde göra vad som helst med henne av en besökare till de som har stallet. Vilket beröm!

Men åh, vad jag ångrar att jag inte hade kameran redo när jag gick tillbaka med dem till hagen! Mitt emellan betet och stallet finns nämligen en hage med ett par travare i och när de fick syn på Eyja och Ganti kom de farandes längs med staketet med ett jäkla schwung, så där som travare gör, och vet ni vad? Ganti gjorde precis samma sak! Huvud högt, svansen i en fana och ett fantastiskt lyft i traven!

Han såg sååå härlig ut! Vad ska det månne bli av den grabben? Han är ju hel klart något alldeles extra.

Jag känner att jag varit mer död än levande denna helg. Trött som vanligt. Rósa var också jättetrött i fredags så det är lika bra att hon får vila ett par dagar.

Fick med sambon ut på tur i förrgår alltså, men varken Rósa och Fraendi, som han red, var speciellt pigga utan gick och släpade hovarna efter sig trots att det annars brukar vara mycket spring i dem.

Resten av dagen kommer spenderas i soffan med en bok, men jag ska försöka ta mig ut på en promenad också eftersom vädret är så fint. Jag gillar verkligen söndagar, hela världen stannar liksom av lite.

Jag ber om ursäkt för min frånvaro den senaste tiden, jag har verkligen inte haft någon ork alls att blogga eller kommentera. Nu tar jag nya tag i alla fall!

Hur har det redan blivit september? Vart tog augusti vägen? Tiden går oroväckande fort ibland, det känns ledsamt att sommaren är slut.

Hösten gjorde intåg med råge idag förresten, det började vräka ner regn när jag var på väg ut till stallet (så till den milda grad att paraplyet nästan gav vika), så väl där kurade jag en stund i sadelkammaren och passade på att putsa läder tills regnet hade avtagit, då jag gick och hämtade Rósa ur hagen.

Damen var inte på humör, just nu är hon inne i en sådan period igen att hon inte vill fångas i hagen. Hon gör så ibland men det går över. Så istället för att jaga efter henne schasade jag bort henne tills hon inte hade lust att springa ifrån mig mer, då var det inga problem att få grimman på henne och sedan gick hon snällt med mig upp till stallet. Unghästfasoner...

Jag tänkte att det nog inte bådade gott för ridningen att hon varit så besvärlig att fånga, men vet ni vad? Rósa töltade som en klocka! Jag satt verkligen och flinade som ett fån och trodde knappt det var sant! Vad sjutton var det som hände? Jag har ingen aning om vad jag gjorde annorlunda, men det var helt underbart! Hon var så duktig, mattes lilla skäckskrutta. Jag räknar inte med att det ska gå lika bra i morgon men å andra sidan kommer jag leva länge på dagens ritt!

Jag hade nästan kunnat bryta ut i sång mitt i vätan, men helt från vettet är jag ändå inte.

Sedan var jag och kollade till Eyja och Ganti. Lillkillen kom genast fram och hälsade, han är då rakt inte blyg! Eyja har kliat upp ett sår mellan ganascherna och var hon gjort av flughuvan vete sjutton, den ligger väl nertrampad någonstans på de där otaliga hektaren bete de har... Jag misstänker dock att det är en liten isabell som hjälpt till att få av den, eftersom Eyja annars är väldigt försiktig i hagen och aldrig har sönder täcken, grimmor eller dylikt.

En blöt liten kille kikar fram. 

Ja, som rubriken lyder har jag alltså sålt skruttan på Island nu, till en tjej i Norge som jag hoppas kommer få mycket glädje av henne!

Lite trist att jag aldrig hann stifta bekantskap med henne, men jag får vara glad över de hästar jag redan har hemma och jag är övertygad om att Blaedis kommer få det riktigt bra. 

  Ja, nu är det inte riktiga porslinsprydnader jag menar, utan hästar som behandlas som om de vore gjorda av porslin. Ni vet de där hästarna som går ensamma i små, små grusade hagar, bandagerade och täckade oavsett väder.

Nåja, ute går de ju sällan speciellt länge, ett par timmar om dagen brukar det väl vara, sedan får de stå inne i boxen och väva eller krubbita resten av dygnets 22 timmar. Förutom de där 20 minuterna i ridhuset när de blir longerade. Ridna blir de inte, eftersom de har så mycket överskottsenergi att ägarna inte längre törs motionera dem från hästryggen.

Överdriver jag? Jag önskar det. Men jag tycker man ser det här upplägget på hästhållning allt för ofta och tyvärr verkar det bli vanligare i takt med att hästar börjar betraktas mer och mer som sportutrustning istället för levande varelser.

Missförstå mig inte, jag skulle linda in mina hästar så väl som stallet och hagarna i ett tjockt lager bomull om det vore möjlig, för jag är också väldigt mån om mina djur. Samtidigt inser jag att de är just det; djur. Och hästar måste få vara hästar. Att stänga in en häst på 9 kvadratmeter hela dagarna är inget värdigt hästliv och det är inte konstigt att det blir allt vanligare med olater hos våra hästar.

Å andra sidan, vad vet jag, som aldrig haft annat än raggiga islandsponnies?

Jag har känt mig riktigt kreativ idag, vilket ledde till att jag plockade fram färgpennorna och ritade lite, något som jag inte gjort på flera år!

Sedan gjorde jag en snabb redigering i Photoshop, och här är reslutatet...

Vad tycks? Inte för mycket kritik nu är ni snälla, som sagt var det länge sedan jag tecknade något senast och jag har inte riktigt fått in klämmen än. Ännu mindre klämmen på Photoshop, jag är verkligen inte någon höjdare på bildredigering, haha.

Jag har inte haft något vidare bra veckoslut hittills, jag har helt enkelt varit helt slutkörd och knappt orkat mig upp ur sängen. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men jag är ofta trött och vissa dagar är värre än vanligt. Jag borde nog kolla upp ifall jag har någon vitaminbrist eller något ditåt...

Rósa ska gå tur i morgon och får då vila på måndag så jag kommer inte sitta i sadeln igen fören tisdag och då ska jag banne mig vara piggare!

Idag har det i och för sig åskat och spöregnat större delen av dagen och då föredrar jag faktiskt att sitta inne och kura, men det blir lätt att man sitter vid datorn lite väl mycket då, och det kan bli farligt om man fastnar på någon hästannonssida. Det finns ju så många fina hästar...  

Idag kom jag mig äntligen för att testa den rosa grimman på Ganti, men tror ni inte att den var snudd på för liten redan? Han växer ju så snabbt!

Ganti med "flickvännen" Saela. Eistla stod en bit bort och iakttog, hon är nästna dubblet så stor som Ganti och Saela nu och jag gissar att hon kommer bli väl tilltagen på höjden som vuxen. Tänk vilken lyx grabben har, förresten, som får ha två tjejer för sig själv!