Idag hade Rósa en "sån där" dag. En sån där oj-vad-läskig-den-där-stenen/postlådan/busken-är-dag. Det fick jag bekräftat när jag, halvvägs genom ridturen -mitt i en travsträcka- fann mig själv plötsligt krampaktigt fastklamrad runt hennes hals efter att en fågel flugit upp ur diket och skrämt skiten ur mitt nervvrak till häst, som kastat sig åt sidan, och på så vis skickat mig som en målsökande missil framåt-nedåt.
Oj, hoppsan, vad hände?
Hur hamnade jag här?
Men, jag hänger ju kvar! (Typ...)
Hm, undrar om jag klarar av att kräla mig tillbaka i sadeln?
Uff.
Kom igen nu då!
Uff.
Krama hårdare.
Uff.
Nope, ain't gonna happen.
...
Jag lyckades (till min stora förvåning) landa på fötterna, fortfarande med armarna om Rósas hals. Det var nog den lindrigaste avramling jag varit med om, faktiskt. Kunde inte låta bli att skratta åt alltihop, Rósa stod och glodde på mig som om jag var dum i huvudet.
Väl tillbaka i sadeln igen (ett inte helt problemfritt företagande med tanke på hur osmidig jag är utan pall, men till slut lyckades det), kunde vi i alla fall fortsätta turen utan fler missöden. Tölten hittade vi också emellanåt och Rósa var riktigt pigg hela turen.
Frida
14 april 2013 19:37
Haha, åh vad jag hade velat se er :) TÄnk att få följa med er på en sån där toktur, det låter så härligt även om det kanske blir lite pinsamt för dig :) Men jag menar inget illa, du skriver på ett sånt sätt att man hade velat vara där!
Svar: Ja, nu vill han nästan tölta hela tiden, men man får väl vara glad över att han äntligen tycker det är roligt :) Ja, det är väldigt nyttigt tror jag.
Jag skulle nog också gett henne en till chans, man vill ju inte gå runt och tänka "tänk om" sen när man tagit ett beslut.
http://guffiframidfelli.blogg.se
Elina
14 april 2013 20:00
Sådana dagar hade Dollan också, så jag känner väl till dem! Tur ändå att det var en lindrig avramling och att du kunde skratta åt det. De är roliga, våra små djur! :)
SV: Tackar, hon är hur söt som helst mitt lilla bustroll! :)
http://elinafs.blogg.se
Titti
15 april 2013 07:13
Haha,ja ibland ska man ha tur :) Jag gick i backen i fjol vinter senast,99:nde gången i ordningen. Japp,jag har koll på antalet :)
http://livetpavischan.blogg.se
Frida
15 april 2013 19:25
Svar: Tack! Han har äntligen hittat glädjen i tölten, det är roligt! Ja, även om jag är stilla med handen så rör huvudet på sig ändå...men det är väl så han är.
Du beskriver det så iaf :)
Det skulle jag också gjort :)
http://guffiframidfelli.blogg.se
Mikaela
15 april 2013 22:14
Hihi! Odramatiska avramlingar gillar vi, då behöver man inte bjuda på tårta heller va?
Dimma blev också rädd för en fågel häromdan, hon hoppar skrämt till och varje gång är jag förvånad över att hon snällt sedan stannar till och funderar över vad vi ska göra härnäst:D
http://svippostina.blogg.se
Nina" title="http://blogg.se]Nina[/url]" target="_blank">blogg.se]Nina[/url]
15 april 2013 22:36
Hoppsan! Ja så kan det gå, tur att det gick bra så du inte slog dig. Jag var med om något liknande för länge sedan, det kom en cyklist som skrämde min häst. Sedan såg hon en massa spöken under den ridturen och vid ett tillfälle tvärstannade hon när vi galopperade. Allt gick så fort, ena sekunden red jag och i nästa låg jag på backen med huvudet mellan hästens framben. Jag hade tydligen slagit en volt över hennes hals och ner under halsen. Avramlingen minns jag inget av för det gick så fort.
http://stallskogalund. blogg.se
Natalie
16 april 2013 11:28
Haha, jag älskar ditt sätt att beskriva en avramling! ;-)
SV: Ja, skicka gärna filmerna på mejl. Jag är väldigt nyfiken!
http://mossmoss.blogg.se