Idag har Rósa och jag lufsat i skogen. Tösen gick med spetsade öron hela tiden och ångade fram över stock och sten. Ibland blir jag lite rädd att hon ska snubbla och trilla omkull, men trots att hon påminner om en elefant i en porslinsaffär lyckades hon hålla sig på alla fyra.

Emellanåt blir hon så fånig, stannar och glor på ett träd eller en soptunna som om det var blodtörstiga monster, trots att hon gått förbi objekten hur många gånger som helst utan att ha brytt sig tidigare. Unghästfasoner, antar jag. Förhoppningsvis är det bara en fas, hur som helst.

Jag har haft mina funderingar angående Eyjas ovilja att vilja bli berörd på magen och bakdelen, så idag tänkte jag att jag skulle testa att borsta henne ute i hagen  istället för inne i stallgången. Vet ni vad? Hon stod helt stilla! Jag kunde dra med fällskrapan över hela henne, till och med på insidan av låren, utan att hon försökte kicka eller springa därifrån. Några sura miner var det fortfarande och emellanåt piskade hon missnöjt med svansen, men bortsett från det lilla skötte hon sig galant. Till och med bakhovarna fick jag lyfta utan att hon protesterade det minsta!

Men vad konfunderad jag blir. Är hon verkligen så stressad när hon står inne själv att hon blir tokig när man försökter röra henne? Uppenbarligen. I hagen med kompisarna gick det ju problemfritt och hon var hur lugn som helst.

Stackars lilla tösen! Nu får jag väl träna henne att stå inne själv istället, men det verkar väldigt svårt att vänja äldre hästar vid sådant. Suck...

Huvudsaken är att hon inte verkar ha juverinflammation i alla fall, eller ont någon annanstans. Bara väldigt vekt psyke.

Damerna med sina runda magar. Första fölet på gården är beräknat till nästa månad, medan Eyja och det tredje stoet bägge har några månader kvar. Jag är otålig vill jag lova!

Jag vet inte vad som har hänt, men den på senaste känns det som att jag bara har mindre och mindre lust att åka ut till stallet. Vårdepression?

Har ju varit sjuk en hel del, dels vanlig förkylning och dels magen som strular mer eller mindre konstant, och det bidrar ju också till att orken inte finns. Sedan flyttade vi i helgen så det tog också på krafterna...

Idag var jag ute en sväng och pysslade med Rósa och Eyja. Rósa var helt knäpp pga blåsten, betedde sig som att hon hade fel i huvudet, rent ut sagt! Sprättade i luften för ingenting och var nära på att springa över mig flera gånger när jag ledde henne. Knashäst! Och i morgon skulle det blåsa lika mycket, om inte mer. Suck!

Såg förresten det säkraste vårtecknet av alla idag, en nässelfjäril!

Rósa måste haft riktiga vårkänslor idag, trots att starten var väldigt seg blev hon jäkligt pigg sen och helt plöstligt skjuter hon iväg som ur en kanon när vi skrittar på väg hem. Får stopp på henne utan större svårigheter, men lite förvånad vart jag! Sedan fjantade hon sig ganska mycket hela turen, reagerade på en massa saker hon normalt sett inte reagerar på.

Rósa har blivit så tjock de senaste månaderna, jag blir alldeles matt när jag ser hennes kalaskula. Sadeln har börjat glida fram lite (bara någon cm, men ändå), och eftersom den inte gjorde det i början antar jag att det är pga buken. Nu ska den i alla fall banne mig bantas bort med regelbunden motion!

Knubbis!

I övrigt gick det rätt hyfsat, vi tränade mycket på samling och tölt och Rósa jobbade på bra. Hon är dock väldigt stel i ena sidan så jag måste se till att lösgöra henne mer där.

Gjorde ingenting med Eyja idag, hon såg ut att ha det så skönt i solen i hagen och så jag iddes inte störa henne.

Gjorde världens fynd idag när jag tog en sväng förbi Eko på väg till stallet: Ett regntäcke för 99 kr! Ingen av hepparna behöver ju täcke just nu, men Rósa kommer nog behöva i framtiden när hon klipps. Och satt bra gjorde det, så jag är jättenöjd   

Rósa fick posera lite med täcket på sig. Hon såg verkligen skeptisk ut, kanske föll färgen henne inte i smaken?  

Red ut en sväng också, Rósa var nästintill outtröttlig! Ville bara springa och springa. Även om hon blir lite väl otålig ibland så är det ändå trevligt med en häst med "go" i.

Fick in lite tölt också, men jag känner att jag behöver en hel del hjälp med den biten, jag blir och hänga så mycket i tyglarna, känns som att händerna blir alldeles stumma. Jäkligt irriterande, inte minst för Rósa.

Sedan var det dags att pyssla lite med Eyja. Misstänker ju juverinflammation eller något ditåt. Tog tempen, men den var normal (38,1) och sedan fick jag hjälp att distrahera henne så jag kunde känna på juvret och även om det var lite varmt så kändes det inte direkt svullet... Obehagligt tyckte hon att det var i alla fall, stackars liten. Vetten kommer ju ut nästa vecka så han får ta sig en titt då, det verkar ju inte vara något akut i alla fall.

Passade på att mysa lite i hagen när jag släppte ut henne igen.

Det blev många timmar i stallet idag och jag kände mig riktigt nöjd och på bra humör när jag åkte hem sen. Det är två mysiga tjejer jag har!

Jag erkänner att jag verkligen målade fan på väggen inför hovslagarbesöket idag. Jag trodde Eyja skulle vara omöjlig att verka eftersom hon är så rädd om bakdelen, men lilla tjejen stod som ett ljus och var hur snäll som helst!

Antagligen sitter inte problemet i bakdelen i sig då, utan kanske snarare i juvret. Kanske mjölkstockning? Ska be veterinären kolla det sen i alla fall. Tycker det ser lite svullet ut, men får ju inte känna efter så det är svårt att säga. Hittar inte veterinären någonting för jag börja träna med henne så att hon gradvis får vänja sig vid beröring kring det området.

Nu är båda damerna nyverkade i alla fall och det känns riktigt skönt att ha det gjort!

Duktiga Eyja efter verkningen. Det var ju ingen big deal!

Rósa chillar i stallgången.

Hon skötte sig exemplariskt!

Nyverkade, fina hovar.

Tog igen en hel helgs hästlöshet idag med att rida ut en timme på Rósa. Undan gick det och det var riktigt kul! Hon blev lite tung i handen stundtals, men jag vet inte om det kanske beror på bettet trots allt, upplever inte samma sak med det andra jag har till henne. Hon var väldigt svettig när vi kom tillbaka, vilket nog inte är så konstigt med tanke på att det var 5 plusgrader och hon fortfarande har riktigt mycket vinterpäls kvar.

Eyja har verkligen kommit igång med fällningen nu. När hon anlände för drygt en vecka sedan fällde hon knappt alls, och nu lossar pälsen i sjok! Rósa fäller inte alls lika mycket, även om det så klart är en del det med.

Det mesta har gått riktigt bra med Eyja hittills, den enda svårigheten jag stött på är hennes totala ovilja att man rör hennes bakdel. Jag får varken borsta henne där eller lyfta bakhovarna. Det kommer säkert bli bättre med lite träning, men bekymmersamt är det ju, i synnerhet med tanke på att hovslagaren kommer ut i morgon och ska verka henne. Får se hur det går! Jag håller tummarna... Kanske behöver hon bara lite tid på sig att komma till rätta och slappna av.

Idag var jag med stallägaren och provred ett par hästar, eftersom hon är på jakt efter en ny ridhäst och tillika verksamhetshäst (jag ska alltså inte ha en till häst  ).

Fuxen var alldeles för pigg för ändamålet, jag hade ingen kontroll alls på henne och då är det ju inte en häst man köper i syfte att ha i turridning. Den bruna däremot var jättetrevlig, alldeles lagom framåt och väldigt mjuk och bekväm att rida. Stallägaren skulle fundera på det och antagligen kolla på fler hästar, själv är jag glad att jag fick följa med och testa lite andra hästar som omväxling.

Hade inte den minsta lust att rida mer sen, så Rósa fick stå. Vädret var verkligen hemskt med en massa regn och snöslask och blåst. Tog bara in damerna och gav dem lite mat och pysslade med dem.

Eyja sprang undan först när jag skulle hämta henne, sedan stannade jag och lockade på henne och då kom hon frivilligt! Kändes jättebra!