När familjen var här och hälsade på för några veckor sedan tog min syster lite kort på hästarna som jag vill visa!

Jag skulle hämta hästarna...

They made a run for it.

Men sen så...

Fotograf: Janina Hellman

Jag var inte ute i stallet igår, så när jag kom ut idag var jag först orolig att Eyja skulle ha slitit eksemtäcket i slamsor, men det var alldeles helt och satt till och med på plats! Skönt att det inte går några täckesmarodörer i hagen 

Tog in henne och tvättade man och svans lite med PROB-schampo, sedan smörjde jag in henne med PROB-olja, 4 ESS-salva och diverse andra smörjor. Sprayade manen och borstade ut den ordentligt så den inte ska tova sig under täcket. Mycket pysslande! Hon verkar inte ha kliat sig något medan hon haft täcket på sig i alla fall,vilket känns skönt!

Sedan var det på med täcket igen och ut i hagen. Så klart lade hon sig och rullade det första hon gjorde, och tror ni inte att täcket gick sönder då? Men som tur var, var det bara remmen som ska gå mellan frambenen som släppte, så täcket är fortfarande funktionsdugligt. Inspekterade remmen och såg att den bara varit fastsydd med en rak, tvärgående söm. Inte konstigt att den släppte... Nåja, jag får plocka fram symaskinen i veckan och laga den.

Jag behöver köpa en ordentlig huva till henne också, så hon inte kliar sig i pannluggen eller nacken.

Namn: Rósa [Rousa]
Gård: Vogum, Island
Född: 2006
Kön: Sto
Färg: Silverbrunskäck
e. Groði frá Bæ u. Sæta frá Fagranesi
Mankhöjd: cirka 136 cm

Rósa blev jag alldeles blixtförälskad i när jag såg henne på annons vintern -09/-10. Jag köpte henne utan att över huvudtaget sett henne i verkligheten, men oj så bra det blev! Eftersom hon då var nyss fyllda fyra år och oinriden åkte hon på inridning ett par månader innan jag fick hem henne till Sverige (oktober 2010).

Rósa fick ett hingstföl (e. Magni från Gnubbarp) i maj 2012. Eitill från Videungen, hette han och är numera såld. Sedan dess har Rósa kommit igång efter mammaledigheten och är nu tillbaka som ridhäst. Just nu är vårt främsta mål att utvecklas tillsammans och fortsätta Rósas utbildning.

Idag var det marknad och jag var med och hjälpte till på ponnyridningen där två av stallets hästar deltog. Vi hade tur med vädret för det började inte regna fören precis mot slutet! Många barn var det som ville åka häst, så hästarna fick verkligen jobba. Och duktiga var de, bägge fromma som lamm!

När vi kom tillbaka till stallet tog jag in Eyja och pysslade med henne. Hon hade kliat sig i både man och svans så nu åkte täcket på... Hon vart livrädd för det först, men efter några panikslagna varv i boxen lugnade hon ner sig 

Känns lite tråkigt att hon ska behöva gå med islandsburka om somrarna från och med nu, men det kommer ju vara skönt för henne att slippa de där knottotygen. Linfröoljan borde ju göra sitt också, hoppas jag.

Jamen titta vad glansig och fin Eyja är, och då har jag varken duschat henne eller använt glansspray!

Undrar om linfröoljan kan ge resultat så snabbt? Hon har ju bara ätit det i ett par månader...

Vad tomt det är utan Rósa, jag saknar henne jättemycket! Men jag får hålla till godo med "bara" Eyja så länge. Det är ju faktiskt inte så lång stund hon ska vara borta egentligen.

Borde försöka göra lite mer med Eyja, hon är fortfarande väldigt otrygg i sig själv. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att hon ska ta det lugnare när hon är ensam i stallet, men det kanske blir bättre bara hon vant sig vid omgivningen och med mig.

I nuläget är hon lugn och snäll så länge hon har sällskap av en annan häst, men ensam håller hon på att krypa ur skinnet; trampar, slänger med huvudet, sparkar i väggen, you name it. Jag tycker så synd om henne för det måste vara oerhört påfrestande psykiskt att vara så orolig, men på något vis måste hon ju vänja sig vid att vara själv (i alla fall korta stunder). Går det ens att träna bort ett sådant beteende?

Kattungarna väger dubblet så mycket nu som när de föddes och de har precis börjat öppna ögonen!

Så söt man kan vara! Ska bli kul sedan när de börjar röra lite mer på sig och busa.

Idag lämnade jag alltså Rósa hos Magni. Allt gick superbra, det tog inte speciellt länge att lasta och det var lugnt att släppa ihop henne både med de andra stona och Magni.

Men usch vad jag saknar min lilla skrutta nu! Visst har jag Eyja, men Rósa är ju vekrligen mattes lilla hjärtegryn.

Ponera att jag skulle visa Rósa exteriört i morgon, vad tror ni hon skulle få för poäng?

Nu är det ju inga jättebra bilder där hon står ordentligt uppställd, men ändå. Vad tror ni? Det hade varit grymt kul att få henne bedömd. Hennes hals är i och för sig rätt grov och kort, men annars tycker jag hon är rätt trevlig i kroppen. 2:a klass i alla fall? Nåja, jag kan ju drömma!