Oj, oj, vad tiden går fort! I morgon är det redan juli... Kattungarna är ju lite på 6 veckor och nu är det på tiden att jag presenterar dem lite.

Tös 1

Brunmaskad (som sin pappa) och mörkast i kullen. En riktig lite spinnmaskin som tycker om att ligga och mysa i ens famn.

Tös 2

Lilamaskad (tror vi). En söt liten gnällspik, ganska försynt men inte skygg.

Tös 3  Också brunmaskad, men ljusare än Tös 1 och inte lika långhårig som sina syskon. Påminner väldigt mycket om mamsen Mymlan både till utseende och sätt. Är kvicktänkt och otroligt matglad. Ganska full i fan och kan reta gallfeber på sina syskon när de försöker sova.

Jag har inte lagt upp någon annons än, mest för att jag vill skjuta upp det... men om någon av mina läsare skulle vara intresserad får ni så klart kontakta mig :)

Så här brukar det se ut när Eyja och Rósa får kraftfoder (betfor och linfröolja, + foderkrita i Eyjas fall).

Rósa brukar välta omkull sin hink när hon ätit upp ungefär hälften, för att kolla om det finns mat på utsidan av den också. Det brukar sluta med att hinken är kladdigare på utsidan än insidan... Sedan trampar hon gärna på den när hon är färdig.

Eyja brukar stå och slabba en bra bit ovanför hinken, så att det mesta hamnar utanför.

Bägge vill gärna pussas när de ätit kraftfoder, eller dra mulen genom ens hår, på jackärmen eller liknande... 

Att fodra dem i boxen är en mardröm, då tar de en tugga och står och sedan och äter över boxdörren vilket resluterar i att boxdörren blir alldeles gul och kladdig av oljan. Ett litet tips: Ha inte vita boxväggar om du fodrar med linfröolja och har en grisig häst, fläckarna går nämligen inte ens bort med högtryckstvätt...

Och trots deras avsaknad av bordsskick älskar jag mina två små slafsmajor  

Hur äter era hästar?

Jag åker tåg till och från stallet, som ligger ungefär 2 mil bort. Det brukar för det mesta gå bra, men idag var sista tåget inställt, så jag fick snällt be en av stalltjejerna att köra mig hem. Tur att det är ett så trevligt gäng i stallet!

Det var på tok för varmt för att jag skulle orka rida, så jag tog bara in donnorna och pysslade med dem. De tyckte nog det var skönt att komma in undan bromsarna. Av någon underlig anledning går de där blodsugande kräken mest på Eyja, fastän hon har täcke som skyddar det mesta på henne. Rósa, som går utan täcke, har nästan inga alls på sig. Beror det på färgen kanske?

Bytte täcke på Eyja, så nu är hon också "ljus". Hoppas de där äckliga bromsarna låter henne vara nu.

Världens bästa utsikt, för övrigt!

Ponnyn jag fick låna härom veckan verkade inte må bra i kväll innan vi åkte. Hennes ägare skulle försöka få tag på en veterinär, eftersom de misstänkte borrelia. Stackarn var alldeles stel och svullen i benen och hade gult klägg i ögonen  Hoppas hon kryar på sig!

Idag stod städning av stallet på schemat, varmaste dagen på länge till ära. Nu är jag helt slut efter att ha skurat och fejat!

Sedan red vi ut en sväng när det blivit lite svalare, men Rósa var fortfarande väldigt loj av värmen.

Alldeles fullt av broms var det också, usch och fy för de där vidriga asen! Men ridturen gick bra i alla fall och det var faktiskt ganska skönt att kunna rida på helt långa tyglar för en gångs skull  

Äntligen kom sommaren tillbaka! Idag har det varit riktigt härligt väder, om än lite i varmaste laget för en ridtur, så jag red bara en liten sväng. En massa serpentiner på vägen. Eller jag försökte, men Rósa hade inte tid med serpentiner. Hade-inte-tid. Alls.

Daladis och Prydi med sina föl har flyttat hem till stallet igen och jag var så klart tvungen att hälsa på de små sötnosarna.

Prydi med föl.

  Daladis föl Eisla.

Prydis föl, ett litet kolsvart sto har inget namn än, men Daladis fina tös fick namnet Eisla (som betyder ungmö). Riktigt nyfiken är hon:

Och som att söta föl och vacker väder inte vore nog plockade jag smultron som jag tog med mig hem:

De ska strax avnjutas med vaniljglass! Mums!

I morgon ska jag och lämna blodprover på sjukhuset, så Rósa får vila. Nu är det bara lite på en vecka kvar till operationen och jag börjar känna mig lite nervös  

Det reas till höger och vänster just nu, inte bara i klädaffärer och hästsportsbutiker utan även på annonssidor som HästNet. Jag har flertalet gånger sett hästar som "reas ut", vilket jag tycker är helt obegripligt! Prissänkningar kan man göra när man säljer djur, men att rea en levande varelse låter illa i mina öron. Är det öht ett begrepp som säljer i hästsammanhang?

Kanske överreagerar jag, men jag tycker det verkar väldigt oseriöst.

För islandshästaveln, alltså. Det är så mycket prat om 1) att marknaden är mättad och att uppfödare efter uppfödare lägger ner, och 2) hur stora och smäckra hästar det avlas på nu, helt tvärt emot rasidealet för säg 20 år sedan. Vad tror ni, hur kommer aveln se ut om 10-15 år? Avlas det mindre men på större och större hästar? Hur kommer sommareksem och spatt vara utbrett? Kommer det vara mer sällsynt med de åkommorna om några år? Färgmässigt, kommer silver bli mindre populärt med tanke på ögondefekterna? Kommer andra färger bli mer vanliga eller mer sällsynta?

Kort och gott, vad tror ni om utsikten för rasen?

Om jag ska spekulera tror jag att intresset kommer öka, men uppfödarna kommer fortsätta ha det kämpigt för många kommer nog ändå importera, trots att det inte är lönsamt på något sätt.

Hästarna lär definitivt bli större också, jag tror det kommer vara sällsynt med individer under 140 cm och ännu fler lär vara av "sportmodell", dvs smäckra, högställda hästar med lååånga ben.

Bukskäck verkar bli det nya silver, och jag tror att det kommer avlas mindre på silver. Jag tror dock inte det är någon risk att någon färg "försvinner" eftersom så många verkar måna om att bevara de sällsynta färgerna.

Vad spatt och eksem beträffar hoppas jag innerligt att de kommit längre med forskningen och både kan bota och förebygga. Att vaccinera föl på Island (som ska exporteras) mot svidknott vore ett steg i rätt riktning, till exempel.

Suck, Rósa hade rymt idag, och Eyja hängde så klart på... Jag vet inte riktigt varför hon rymde nu, jag misstänker att hon inte hade någon bra orsak, ibland verkar hon bara göra det till en sport.

Odågan i egen hög person innan ridturen:

Idag stod klättring på schemat! Rósa tycker ju det är så jäkla kul att tuffa på i skogen, hon ångar verkligen på som en riktig liten skogsmaskin; öronen framåt och stooora kliv. Ibland går det lite väl fort över stock och sten, men det är ju roligt att hon tänder till så mycket och verkligen vill framåt!

Flätade in smörblommor i hennes man och svans, egentligen hade jag tänkt göra det igår, men det är ju inte bara på själva midsommarafton man kan pynta med blommor heller!