Eyja hade ingen bra dag idag, det lilla fanskapet högg mig i benet när jag skulle smörja henne juver  

Eksemtäcket höll på att falla sönder och samman också. Inte för att Eyja hade varit oaktsam utan för att det med största sannorlikhet rör sig om ett måndagsexemplar. Spännet till bukgjorden gick sönder när jag skulle knäppa upp det och kardborren vid svansskyddet hade trillat av. Fick fixa en nödlösning för magplattan:

Jag behöver nog inhandla fler täcken, frågan är om jag ska köra på Hööks, som jag har nu, eller testa något annat märke. Tips mottages tacksamt!

Morgonen började som en mardröm. När jag skulle titta till kattungarna var de borta! Sambon och jag fick så klart panik och sprang runt och letade i hela lägenheten, vände upp och ner på allt och lockade, ropade och svor. Ingenstans fanns de! Vi började till och emd fundera på om vi hade haft inbrott och någon snott kattungarna, men dörren var ju låst...

Sedan hittsade vi dem! Bakom soffan, mellan två kartonger! Där låg de alldeles ihopklämda och tysta. Alla verkade må bra i alla fall. Mamma katt tyckte väl det var dags för ett miljöombyte, men hon kunde ju valt en bättre plats... De börjar bli så aktiva alla tre nu, busar med varandra och kravlar ut ur lådan.

Så gudomligt söta och man märker redan hur olika personligheter de har.

Idag var det alltså långritt på agendan. Jag fick låna söta lilla Sleipnir eftersom jag ju inte har någon ridbar häst hemma just nu (och Sleipnir behövde motioneras). Vädret var strålande och hästarna var på bra humör  

Red i min egen sadel eftersom den är så trevlig att rida i. Dessvärre måste jag antingen införskaffa shortchaps eller fixa en annan stigläderlösning för jag får sådana jäkla blåmärken på insidan av benen. Riktigt surt eftersom sadeln är så trevlig annars. Om den bara kunde ha dubbelkåpor...

Sedan var det dags för lite Eyja-tid. Svampade av, borstade, rengjorde, smörjde - you name it. Hon verkade tycka det var grymt skönt att bli avsvampad för hon stod som ett litet ljus med halvslutna ögon och bara njöt i fulla drag! Sedan fick hon beta lite medan hon torkade innan täcket skulle på igen. Jag hängde lite på hennes rygg (bara för skojs skull) medan hon åt, hon tittade bara fundersamt på mig och verkade inte bry sig nämnvärt. Duktig tjej!

(Totalt orelaterad bild.)

Det har varit riktigt varmt och soligt nu i några dagar, vilket har resulterat i att Eyja blivit rejält svettig under eksemtäcket  

Idag när jag plockade av det hade hon stora blöta fläckar under manen, vid armbågarna, på låren och vid flanken. Lät henne stå utan täcke inne i stallet där det var svalt och skönt och svampade av henne.

Ofta har jag hört folk säga att deras hästar alltid är svala under eksemtäcket och jag undrar givetvis vad sjutton de har för täcken? Eyja är ju inte den som springer järnet i hagen, så hon har inte blivit svettig av ansträngning...

Det är dessutom bara början av juni och tänk om det blir en sådan där lång och helvetiskt varm sommar i år igen? Jag vill inte att skruttan smälter bort i sin burka!

Hur som haver, i morgon blir det långritt! Ska få låna en av stallägarens hästar.

Köpte med mig senaste Hästmagazinet att ha som färdläsning idag efter att ha träffat vänner i Göteborg. De hade eksemspecial, så här försommaren till ära.

Många synpunkter och en hel del tvetydigheter och dubbla budskap, men jag tyckte ändå det var intressant läsning.

Bland annat skrevs det att avkomman löper större risk att få eksem om stoet är svenskfött än islandsfött (det var i alla fall så jag tolkade det). Jag gissar att det är för att en svenskfödd häst som utvecklar eksem har starkt anlag för det och/eller saknar resistens trots kontinuerlig utsatthet sedan föl och därför torde nedärva det i högre grad än en vanlig eksemimport som är mer eller mindre dömd att utveckla det förr eller senare på grund utav bristande exponering som ung. Eller?

Det togs inte upp desto mer, men det är en intressant tanke. Som bekant får man ju inte avla på hingstar med eksem, men däremot är det helt tillåtet att avla på ston med samma defekt. Underligt.

Graden av eksem är ju också av betydelse. En häst som är symptomfri när den går med täcke lider knappast av eksemet. En häst som däremot kliar sig blodig varje sommar trots omsorgsfullt omhändertagande lider en hel del. En sådan häst ska man så klart inte avla på oavsett om den är svenskfödd eller islandsfödd. Frågan är om en sådan häst skulle må bäst av att helt enkelt få somna in? Den lider ju bara halva året, men samtidigt är det just det - halva året. Jag kan bara föreställa mig vilket svårt beslut det skulle vara att ta som hästägare.

Vilket helvete det är, det här med sommareksem. Jag hoppas innerligt att ingen av mina utvecklar grav eksem och håller tummarna för att det ska komma någon sorts vaccin eller behandling för att underlätta för så väl hästarna som hästägarna.

Eyja har verkligen varit duktig de senaste dagarna när jag pysslat med henne! Lite sparkande blir det när jag ska rengöra och smörja juvret, men i jämförelse med hur det var innan har det blivit mycket bättre! Hon försöker inte sparka mig  utan kickar mest lite irriterat med ena benet.

Eksemtäcket är fortfarande inte roligt att få på sig, hon försöker smita undan lite halvhjärtat, men när det väl är på är det lugna puckar! Jag har fortfarande ingen huva till henne, men hon verkar inte vara i akut behov av en heller, hon har i alla fall inte kliat dig i pannluggen eller så.

Har kännt lite på hennes mage idag, i hopp om att få känna någon liten spark, men kände inte av något. Hoppas fölet mår bra där inne i alla fall, jag är ju som sagt sååå nyter på att se vad det är för något!

Kattungarn fyllde 2 veckor igår och nu är ögonen helt öppna på dem alla tre.

Usch vad fort tiden går, om bara 10 veckor är de ju redo att flytta hemifrån! Tur att det vankas föl snart!