Anna har lagt upp en ny omröstning på sin blogg där hon undrar hur/om man har tänkt klippa sin häst i vinter.

Jag har funderat över det här hela sommaren och kommit fram till att jag nog kommer klippa Rósa på halsen och bogarna, mellan frambenen och fram till sadelgjordsstaden ungefär. Än så länge vet jag inte hur mycket hon kommer gå i vinter, men med de klippningen behöver hon inte ha täcke i alla fall.

Sådär ungefär.

Jag funderar också på att klippa Eyja, lite på halsen och på bringan bland annat, främst för att förebygga mot pälätare om annars verkar trivas himla bra under all den behåringen. Frågan är bara hur jag ska få det snyggt...

Något sådant kanske?

Jag får fundera lite på't. Först och främst måste jag investera i en klippmaskin, annars lär det inte bli någon klippning alls. Hur har ni tänkt göra med era hästar i vinter?

Nu har jag lagt upp en ny omröstning på bloggen. Den här gången vill jag veta hur många hästar ni kära läsare har.

Själv kryssade jag i "fler än tre" eftersom jag fortfarande har den där lilla skrållan på Island också, och Ganti torde väl räknas fastän han är liten? Hjälp vad många det är egentligen, fastän det inte känns så.

Idag stod klättring på schemat, något om Rósa verkligen gillar. Hon kändes lite seg i början, men så snart vi vek av från stigen och började klättra upp och ner i skogen blev hon genast mycket piggare. Hela hästen liksom lyser upp när hon får knata runt i mossan och fundera ut vilken bästa vägen runt ett kalhygge är. Det blir mycket stimulans för henne och det är bra, för hon blir lätt uttråkad av att "bara gå". Att rida runt, runt på en bana är inte alls kul i Rósas tycke.

Ingenting kan stoppa henne när hon ångar på över stock och sten som en skogsmaskin, hon är totalt orädd för stora vattensamlingar och traskar rakt igenom utan att blinka. Nedfallna träd tar hon stooora kliv över.

I morgon blir det vila igen, jag tror hennes kropp behöver ta igen sig efter dagens ritt och jag tycker hon gjort sig förtjänt av lite ledigt.

Nu har jag äntligen pyntat Eyjas borstar också!

Är inte riktigt nöjd med den gröna, men nåja. Penseln hade uppenbarligen Parkinson.

Fy sjutton vad trött jag var igår när jag kom hem från stallet, jag nästan däckade i soffan. Idag är jag mer utvilad men känner mig riktigt seg på grund av det tråkiga vädret.

Rósa kändes inte alls fräsch igår, så idag får hon vila. Kanske sätter jag henne på en längre vila om hon inte känns OK i morgon. Det är väldigt lätt att glömma bort att hon bara är fem år, hon är ju så klok och lugn i psyket, inte alls så där unghästyster och tokig, men i kroppen är hon ju fortfarande ung och behöver mer återhämntning.

Jag är så sugen på att börja jobba med Eyja snart. Ganti verkar vara en otroligt självständig liten grabb, senast när jag skulle ha ut dem från hagen var han inte alls intresserad av att följa med mamma Eyja utan stod kvar med de andra fölen. Till slut fick min kompis knuffa ut honom! Jag hoppas de kommer kunna vara åtskiljda ett litet tag sedan när jag börjar fixa med Eyja, för det blir nog lite rörigt om Ganti ska vara med, han tuggar ju på allt  

Ja, nu är jag åter tillbaka efter en stunds frånvaro. Min vän åkte hem idag så nu kommer jag ha mer tid över till bloggande igen. Först ska jag dock ut till stallet en sväng så jag tar igen kommentarer och nya blogginlägg ikväll.

Igår longerade vi Rósa, något om jag inte gör speciellt ofta. Skäcken måste tyckt att vi var dumma i huvudet som schasade runt henne på en volt, varv efter varv, men bitvis gick det riktigt bra.

Tidigare hade vi varit ute på en minst sagt äventyrlig ritt. Vi kom i full galopp på en grusväg när vi mötte en människa som var ute och gick med en hund. Jag red först på Sleipnir som satte sig på arslet  när han fick syn på hunden och min vän kom efter på Fraendi som inte stannade alls utan skenade rätt in i oss så jag nästan åkte av. Både hunden och människan såg väldigt fundersamma ut och inte undra på det...

Idag bar det aldrig av ut till stallet eftersom jag insåg att jag inte riktigt har tid. Jag tror inte Rósa klagar om jag ska vara ärlig.

Jag får snart besök av en vän från Åland som ska vara här ett par dagar så idag har jag städat och i skrivande stund har jag en ljuvligt doftande blåbärspaj i ugnen.

Så, med andra ord kan det hända att jag kommer vara lite inaktiv på bloggen nu några dagar, men jag tar igen all läsning och alla kommentarer så snart jag hinner!

Trevlig helg, alla underbara läsare!

Idag var alltså hästmassören ute och kände igenom Rósa. Hon laserbehandlar också, för övrigt. Det är en metod jag inte är speciellt insatt i, men Rósa verkade tycka det var väldigt skönt!

Det visade sig, precis som jag trodde, att hon hade muskelknutar och var stel i höger sida. Ja, ja, jag vet... Mer lösgörande! Hon hade i alla fall inte ont eller ömmade någonstans, och det är uppenbarligen sällsynt.

Annars fick jag mycket komplimanger över hur lugn och fin Rósa var, massören tyckte till och med att skäckdamen gärna hade fått följa med henne hem. Vilken tur att den inte var igår massören var här, för då var hästskrället billigt 

Jag haltar alltså fortsättningsvis, men får väl ändå vara tacksam över att jag lever och att jag inte förlorat någon kroppsdel, sett till hur mån Rósa är om matte i största allmänhet. Det är ju inte så att hon stannar kvar och kollar hur jag mår om jag flyger i backen, menar jag.