Direktlänk till inlägg 29 augusti 2011
Ja, nu är det inte riktiga porslinsprydnader jag menar, utan hästar som behandlas som om de vore gjorda av porslin. Ni vet de där hästarna som går ensamma i små, små grusade hagar, bandagerade och täckade oavsett väder.
Nåja, ute går de ju sällan speciellt länge, ett par timmar om dagen brukar det väl vara, sedan får de stå inne i boxen och väva eller krubbita resten av dygnets 22 timmar. Förutom de där 20 minuterna i ridhuset när de blir longerade. Ridna blir de inte, eftersom de har så mycket överskottsenergi att ägarna inte längre törs motionera dem från hästryggen.
Överdriver jag? Jag önskar det. Men jag tycker man ser det här upplägget på hästhållning allt för ofta och tyvärr verkar det bli vanligare i takt med att hästar börjar betraktas mer och mer som sportutrustning istället för levande varelser.
Missförstå mig inte, jag skulle linda in mina hästar så väl som stallet och hagarna i ett tjockt lager bomull om det vore möjlig, för jag är också väldigt mån om mina djur. Samtidigt inser jag att de är just det; djur. Och hästar måste få vara hästar. Att stänga in en häst på 9 kvadratmeter hela dagarna är inget värdigt hästliv och det är inte konstigt att det blir allt vanligare med olater hos våra hästar.
Å andra sidan, vad vet jag, som aldrig haft annat än raggiga islandsponnies?
Om någon råkat missa det så har min blogg flyttat till annan plats, nu finner ni mig här: http://videungens.wordpress.com Nu uppdaterar jag hyfsat regelbundet så se till att lägga till adressen i er Bloglovin (eller liknande) så missar ni inget...
Jag har bestämt mig för att flytta bloggandet till en reklamfri domän, så nu får ni se till att lägga till den här bloggen i er BlogLovin': http://videungens.wordpress.com/ ...