Rósas man ligger fortsättningsvis kvar som den ska, i en töntig mittbena. Nu när den ligger delad är det mycket mer grått så man ser tydligt var gränsen för det vita går.

Min kompis för dagen, Sleipnir.

Jag har faktiskt ridit två gånger den här veckan, häromdagen red jag Prydi och idag alltså Sleipnir. Det tar sig, men fan så ringrostig jag är. Det märks att jag inte ridit regelbundet sedan i höstas, träningsvärken påminner mig om det.

Jag fick någon idé om att jag skulle dela Rósas man, inte så mycket för att jag tycker det är snyggt, utan snarare för att det har sina fördelar när det kommer till jämnvikt vid ridningen. Sagt och gjort, nu har hon mittbena, som förhoppningsvis ska hållas på plats med hjälp av eksemtäcket.

Fast det blev rätt tunt, tycker jag. Det kan i och för sig bero på att hela manen är rätt platt och dassig nu när täcket ligger på hela tiden...

Mattes lilla troll!

Och Eitill växer så det kankar, det vore intressant att se hur stor han blir som fullvuxen sedan, jag misstänker att han blir en bra bit högre än mamma Rósa med sina cirka 135 cm.

Men vilken kaxpelle han är. Häromdagen när han diade lite väl hårt och Rósa gav honom ett nyp svarade han med att sparka henne, den lilla huliganen! Nåja, järnhand med silkeshandske är väl vad som gäller i den fortsatta uppfostran, då blir han nog himla trevlig.

Trodde ni att ni hade blivit av med mig, va? Inte då! Jag lever och mår som vanligt, däremot har jag inte haft något intressant att blogga om så därav avsaknaden på nya inlägg. Hoppas ni haft en trevlig midsommar, alla läsare och medbloggare.

Idag när jag kom ut och skulle titta till Rósa och Eitill hade Rósa slarvat bort täckesgjorden. Täcket satt som det skulle men gjorden var spårlöst försvunnen. Fan ändå, hagen är ju ett par hektar varierad terräng så det är inte så där bara när man ska leta reda på försvunna föremål. Jag hade tur, hur som helst, för efter ett varvs sökande hittade jag gjorden och den var inte ens trasig så jag antar att spännet bara råkat gå upp. Möjligtvis har ett stycke Eitill hjälpt till lite med att få av den...

Rósa gillar nog att gå täckad just nu, det är så galet mycket broms, knott, flugor och mygg, men nu när hon har eksemtäcke på verkar hon mer tillfreds med sommarlivet. Skönt att täcket varit helt hittills också.

En stund fick hon i alla fall vara utan medan jag smörjde, jag har för vana att använda riktligt med man- och svanssprej när de går med eksemtäcke så att manen hålls finare, det brukar ju se rätt dassigt ut annars.

 
Mattes fina tjej!

Långa fölben!

Eitill är rätt less på flygfäna, han har ju tyvärr inte så mycket svans att vifta med än.

Haha, ja vad ska man säga? Eitill var sjövild idag. Mamma Rósa var däremot jättetråkig och rörde inte en hov i onödan, så jag fick sjasa på lite... Det måste ha sett rätt konstigt ut där jag stod och viftade åt en fölunge som skuttade och hoppade som en tok. Det gick inte så bra att fota samtidigt, men några söta busbilder blev det i alla fall.

Hur går det egentligen till när man importerar en häst från Island? Det tänkte jag skriva om nu!

  Bildkälla.

Till en början gäller det ju att ha en häst att importera. Oavsett om man varit på Island själv och tittat ut en häst eller köper den osedd är proceduren den samma när det väl kommer till flyg och allt kringliggande. Att köpa en häst osedd är väl ingenting jag egentligen rekommenderar, men visst kan det bli bra det med (se bara på Rósa!), det man måste vara beredd på är så klart att det kanske inte alltid blir som man tänkt sig, det gäller emellertid även hästar man sett med egna ögon och provridit...

Hur som helst, ni har säkert stött på annonser där hästen säljes stående på Island. Det går att få tag på hästar både genom medlare i Sverige och direkt från uppfödare på Island, de flesta islänningar är hyfsade på engelska så det är i regel inga problem med kommunikationsbiten. Rósa köpte jag via en förmedlare.

Sedan när man hittat en häst kan man välja att besiktiga den eller chansa. På Island är det inte kutym att besiktiga hästar innan köp, så vill man ha detta utfört får man betala för det själv, något som kan löna sig i långa loppet om man nu tror sig hittat hästen med stort H. Jag valde att besiktiga Rósa, först betalade jag in pengarna för besiktningen (jag tror det var 600 kr) till förmedlaren som betalade vidare till ägaren som betalade veterinären som utförde besiktningen. När besiktningen var gjord fick jag pappren inskannade och skickade till min mail.

Eftersom allt var OK ville jag så klart genomföra köpet. Då betalade jag in beloppet på så mycket som Rósa kostade på Island, det vill säga utan import, till förmedlaren som i sin tur betalade in till säljaren. Jag fick ett kvitto per brev som bekräftade betalningen. Köpeskontrakt är inte vanligt förekommande, kanske inte så konstigt med tanke på att det inte går att skicka tillbaka hästar till Island om man skulle ångra sig.

Det går även att försäkra hästar ståendes på Island fastän man själv inte bor där själv, bland annat har Agria en hyfsad basförsäkring. Den typen av försäkring är inte lika bra som en vanlig försäkring (veterinär+liv) för en häst i Sverige, men ändå bättre än ingenting. Mitt råd är att ringa runt till olika försäkringsbolag och fråga, det finns säkert andra som har bra villkor för den här typen av försäkring.

Via förmedlaren fick jag sedan reda på ett nära flygdatum som denne tillsammans med säljaren bokade åt mig. Säljaren på Island fixade med transport till karantänstallet innan flyg (kostar några hundra kronor, varierar beroende på hur långt ifrån flygplatsen hästen står). I karantänstallet genomförs en hälsocheck, får hästen större anmärkning på denna får hästen inte flyga (skador och dåligt allmäntillstånd bland annat), utan måste först bli återställd och får förhoppningsvis komma med nästa flyg istället. Vill man spattröntga kostar det extra.

Rósa flögs med exportfirman Gunnar Arsnarson, men det finns ett par till tror jag.

I nuläget flyger hästar från Island till Sverige endast till Norrköpings flygplats, Landvetter har inte kapacitet för så pass många hästar på en gång som det kommer med de isländska hästflygen. Det är Ingstad & Co som har hand om alla hästflyg från Island och har du en häst som är bokad med flyget kommer Ingstad ringa hem till dig ett par dagar innan och fråga dig om betalningen och transport från flygplats, antingen förskottsbetalar du eller så får du en faktura ungefär en månad efter att hästen kommit hem.

Flyget i sig kostar i runda slängar 10000 kr, men glöm inte bort att även moms och en och annan kringliggande avgift tillkommer, så hela kalaset brukar sluta på cirka 20000 kr.

När hästarna anländer till Sverige lastas de av, in i karantänstallet där de genomgår en ny hälsokoll för att se så de inte råkat skada sig på resan. Härifrån kan man sedan välja, vill man hämta sin häst själv eller vill man låta den åka hästlastbil hem till sig.

Båda gånger jag importerat har jag valt lastbil eftersom jag dels inte haft egen bil och dels tycker det är mycket smidigare, det tenderar nämligen att bli många timmars väntan på flygplatsen innan man får lasta sin häst på transporten och för hästarnas skull är det också mycket trevligare att åka med andra hästar på en stor lastbil än själva i en liten mörk transport. Observera att man inte får ta med sig andra hästar i transporten in till flygplatsen, så något resesällskap hemifrån går bort, lika så någon annan häst man varit och hämtat upp före, till exempel. Det har med karantän att göra, helt enkelt.

Jag har varit mycket nöjd med transportföretaget som kör åt Ingstad. Och tur är väl det för just nu finns inget annat att välja på, det är endast ett hästtransportföretag som är anlitat av Ingstad. Transportföretaget ringer sedan när de är på väg så du vet på ett ungefär när du kan vänta dig att få hem hästen. När de lastat av hästen får du också hästpasset och hälsocheckpappren. Fakturan för transporten kommer några dagar efteråt, enkelt och smidigt. I runda slängar har det kostat lite på 2000 kr för transporten mellan Norrköping och "mitt" stall ett par mil norr om Borås.

Sedan rekommenderar många att nyimporterade hästar ska få ta det lugnt och återhämta sig i minst en månad, gärna två, innan man börjar jobba med dem. Det tycker jag också är oerhört viktigt. Alla hästar tar inte flygturen med ro och behöver då tid att landa i sitt nya hemland, det är ju många nya intryck som ska tas in, bara en sådan sak som träd kan vara en himla stor grej.

Jag har tagit ut en veterinär ganska omgående får att besiktiga inför försäkring, samt för att påbörja vaccinationsschemat, importhästar brukar inte vara vaccinerade. Sedan får man inte glömma bort att skicka in passet till SIF för att omregistrera och få sitt eget namn i passet.

Det är spännande, det här med importering, men visst har det sina nackdelar (den ökade eksemrisken och det faktum att man inte kan häva köpet bland annat), men är man bara införstådd med det tycker jag att det är helt upp till var och en hur de vill göra. Till er som verkligen överväger att importera säger jag lycka till och hoppas att ni blir lika nöjda som jag är med min Rósa!

  Rósa efter två dagar i Sverige.

Sidor som kan vara  bra att ha:

Ingstad & Co

Gunnar Arnarson exportflyg

Mer exportinformation (på engelska)

Hestaleit (hästannonser, hehe...)

Ställ gärna frågor om ni har några, så försöker jag besvara dem bäst jag kan!