Här kunde man ju också ha sin häst om man var ekonomiskt oberoende. Är det kristallkronor som hänger i ridhustaket?

Jag har känt mig riktigt nere den senaste månaden. Sover hela tiden, orkar inte med skolan, orkar inte åka ut och klappa på hästarna och känner mig allmänt less på allt. Är det en vanlig höstdepression? Antagligen. Jag blir så himla trött på allt mörker.

Inte blir det bättre av att ekonomin är körd i botten heller. Kontot ekar tomt.

Det enda positiva just nu är att jag bokat tågbiljetter upp till Stockholm nästa månad så jag får fira jul med familjen på Åland, det känns som att jag verkligen behöver komma bort en stund och umgås med släkt och gamla vänner.

Men jag får en sådan dunderångest av att åka ifrån hästarna. Inte för att det går någon nöd på dem, stallägaren ser ju till dem, men jag saknar dem väldigt mycket och det är ju mina små islandstroll som håller mig flytande.

Nu skrev jag ju bara det här inlägget för att skriva av mig lite, det är väl det man har bloggar till, va? Fattigmans psykologhjälp.

Vann nyligen ett par sprillans nya, helskodda ridbyxor på Tradera för typ 60 kr. Passade min budget perfekt!

(Observera dock att katten inte ingick, men hon är en sådan linslus.)

Känner ni igen det mörka lilla trollet? Bilderna är lånade från uppfödarens blogg.

M åkte lite på Eyja idag och donnan skötte sig fantastiskt bra! Det här med människa på ryggen verkar inte bekomma henne alls. Vad skönt det ska bli när jag får bort gipset och kan börja träna med Eyja igen!

Klicka på bilden för att komma till tävlingen!

Klicka på bilden för att komma till tävlingen!

Ganti skötte sig mycket bra idag, han följde snällt med när vi tog in Eyja och Rósa från hagen och att sätta på grimman är inga problem. Det blir nog häst av det lilla odjuret också, tids nog!

Tränade med sadel och träns på Eyja en stund. Tog ett annat träns med ett rakt bett med fasta ringar. Hon gnager mindre på rakt än på tredelat bett verkar det som, hon kanske helt enkelt trivs bättre med det raka? Hon var riktigt tjurig när jag spände sadelgjorden dock, måste träna mer och i lugn takt så hon inte utvecklar sadeltvång, det vore ytterst oturligt!

Rósa ratar fortfarande kraftfoder av alla de slag, i synnerhet mineralpellets. Till slut gav jag resten av hennes mat till Eyja idag, men Ganti var snabbt framme vid hinken och och mumsade i sig så det stod härliga till. Lillkillen var så söt när han åt samtidigt som han skrapade med hoven i marken. Gott var det visst!

Ikväll kommer veterinären ut för att vaccinera, och på något vis ska vi lyckas få upp ston med föl till stallet. Fråga mig inte hur, men vi ska i alla fall försöka. Det är nämligen på det viset att fölen blivit synnerligen skeptiska till oss människor sedan de fick stifta bekantskap med ID-kontrollanten, hovslagaren och veterinären och nu anser de att människor är otäcka varelser som bara vill dem illa. Dock är Ganti lite mer naiv kaxig än Vordis och Saela så han hälsar fortfarande på mig och dessutom är han så otroligt lättköpt eftersom han älskar att bli kliad på rumpan.