Linda var nyfiken på vad det var för häst jag fick i födelsedagspresent för snart 6 år sedan (var det verkligen så länge sedan? Fy vad fort tiden går!), så därför tänkte jag att jag skulle ta och tillägna ett långt inlägg åt min första häst: Hnokki frá Krossi.

Som barn och tonåring red jag på stall Midgård på Åland och när jag var 16 år kom en ny häst till stallet - en brun liten 4-gångs valack.

  Närmare bestämt Hnokki!

Nyss kommen från Thilde Höök och ungefär 4 äpplen hög stod han i ett hörn och tjurade. Som jag smalt! Jag var dessutom den första som fick äran att rida honom,vilket kan ha bidragit till att jag fick ett extra gott öga till honom. Han var envis som synden, kan jag lova, men samtidigt så otroligt charmig! Väldigt snabbt var han också, sprang som en tok om man lät honom. Jag ville så klart ha honom men mina föräldrar tänkte inte köpa någon häst till mig och han var ändå inte till salu.

Dagen innan jag fyllde 17 ringer min mormor till mig och kungör: "jag frågade din syster vad du kunde tänkas vilja ha i födelsedagspresent och hon svarade: 'Allt Jenny någonsin har velat ha är en häst' (vilket var alldeles sant), så jag och morfar tänkte att då får du en häst av oss i födelsedagspresent." Jag satt med telefonluren i handen och bara gapade! Hade jag hört rätt? En häst? På riktigt?!

Och visst hade jag hört rätt. Så jakten på min alldeles egna häst påbörjades den våren, jag provred några hästar men klickade inte med någon utan fortsatte rida på ridskolan så länge. Några månader passerar och min ridlärare undrar om jag inte hittat någon häst än. Jag säger "nej, det har jag inte,  mest vill jag ha Hnokki". Varpå min ridlärare svarar "jamen vet du vad, jag har precis bestämt mig för att sälja honom!"

Så obeskrivligt glad jag blev! Dessvärre fick jag reda på att det redan var en spekulant som skulle komma och titta på honom - och lyckan grusades med en gång. Som tur är verkade min ridlärare förstå precis hur gärna jag ville ha just Hnokki för hon sa att hon trodde att den andra tjejen nog verkade vara ute efter en annan sorts häst och att hon skulle föreslå en annan häst hon hade till salu till henne istället. Jag fick med mig mamma, mormor och morfar ut till stallet för att visa dem att det här var den häst jag ville ha och kort där på besiktigades han och pappren skrevs på. Hnokki var nu äntligen min!

Ett tag stod vi inackorderade på ridskolan, sedan flyttade vi till ett mindre stall med några andra islandshästar och en travare. Tiden på ridskolan och de andra hästägarna i privatstallet hjälpte mig så otroligt mycket, jag lärde mig nya saker hela tiden och hade alltid någon att rådfråga.

  Jag och Hnokki på långritt, mitt i fikapausen. 

Efter några år var det dock dags för mig att ta mitt pick och pack och flytta till Sverige och plugga, så jag lämnade ut Hnokki på foder. Men pluggandet blev aldrig av och istället flyttadejag ihop med min nuvarandes sambo efter att vi varit tillsammans i ett par år. Eftersom jag då var arbetslös beslöt jag mig för att sälja Hnokki till fodervärden eftersom de funkade så bra ihop.

Så var den sagan slut. Efter det var jag hästlös ett par år innan jag blev medryttare på Prins och senare köpte Rósa. Jag tänker ofta på Hnokki men vet att han har det bra och det gör att det känns helt okej, trots att jag fortfarande saknar min lilla Hnokki-Thokki. Man måste ju gå vidare och faktum är att jag har hela två drömhästar just nu!

Oj vad långt det blev... En virtuell pepparkaka till alla som orkade läsa hela historien!

 

Mikaela

20 december 2011 22:14

Tack för pepparkakan, den var mycket god;) Vad söt han var:) Vilken sagohistoria. Våra hästar kom till familjen när mamma bestämde sig att köpa häst efter att ha ridit två terminer på islandsridskola:P

http://svippostina.blogg.se

 

Linda

20 december 2011 23:04

Åh vad fin han var, såg ut som den ultimata islandshästen!

Sv: Åh ytterligare kloka ord från kloka dig, jag tror du och jag har samma häst tänk ^^
Nu for vintertäcket på för inatt skall det bli - 14.

Haha jag tycker hon är en ful lite köttibulli där haha, men lite sötnöt, ser dock inte ut som en häst, eller mer som en ihoptryckt shettis haha.

Jasså Rosa gillar inte heller promenader? Hmm.. det verkar vara många hästar som hellre blir riden än går promenader. En annan går nog själv utan någon på ryggen ^^

P.s du ser så himla snäll och speciellt ut på bilderna, speciellt på ett bra sätt!

http://www.mittangsull.blogg.se

 

Mikaela

20 december 2011 23:25

SV: Det gick bra:) Bilderna är från en kurs i oktober. Oddi hade stått superstill i flera månader vid uppsittning men då började han krångla lite igen. Sadeln ligger snett där men Oddi står väldigt snett med bakbenen också:)

http://svippostina.blogg.se

 

Natalie

21 december 2011 10:30

Mysig historia! Det är ofta tankarna går till tidigare hästar... Men man ska som du skriver vara glad över de fantastiska man har nu!
Det verkar jobbigt att flytta från sin vän som du gjorde. men tur att han har det bra nu.

SV: Ja just det ja, det är fler jag inte träffat på väääldigt länge! Vi får träffas någon dag då! :-)

http://mossmoss.blogg.se

 

Cia

21 december 2011 11:06

vilken mysig historia! :)

http://ciajonasson.bloggplatsen.se

 

Agnetha

21 december 2011 14:49

Tack för pepparkakan. :-) Vad söt han var. Du skriver så gulligt "han var fyra äpplen hög".

SV: Jag hoppas verkligen du får sälja. Det är inte kul när man känner att man måste göra sig av med en (eller flera) hästar. :-( Jag är helt sjuk på Ganti som sagt var men ... fy vad jag tjatar om det??!

http://kvarnlycka.blogg.se

 

ullis

21 december 2011 18:24

ojojoj nu händer det saker här på bloggen! Herre gud så fint det blev,, så duktig du är!!!!! Och tack så mycket för den fina bilden på Austri, Austri upp i dagen, han har inte förändrats spec mycket =). Kommer du ihåg ungefär vilket år den kan vara tagen??? GOD JUL!!! =) kul att du är tillbaka föresten =)

http://austri.bloggplatsen.se

 

ullis

21 december 2011 18:32

Jo Austri gillar att gå promenad, eller? nej jag kan inte helt ärligt säga att Austri gillar att gå promenader man han brukar inte protestera och konstra sig promenaderna. Tycker det är rätt mysigt att vara ute och gå med honom, man kan hålla rent ridstigarna, och passa på att få lite klättring själv... Tråkigt att Rosa inte gillar promenader, fast det kanske inte spelar någon roll =) kram kram!

http://austri.bloggplatsen.se

 

Tessan

21 december 2011 19:52

Vilken härlig sagoberättelse :-)
Vilken dröm som blev verklighet :D
Väldigt söt häst!! Och neeej, jag har inte glömt dig fortfarande.
Har flyttat (igen, puuuh) och ska ta tag i detdära med att skicka tyglarna :):) så du vet!!

http://thereseflodin.blogg.se

 

Sanna

21 december 2011 22:13

Wie! En pepparkaka till lilla mig. Nu blir jag snäll ;).

En fin historia!

http://sannasant.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon råkat missa det så har min blogg flyttat till annan plats, nu finner ni mig här: http://videungens.wordpress.com   Nu uppdaterar jag hyfsat regelbundet så se till att lägga till adressen i er Bloglovin (eller liknande) så missar ni inget...

Jag har bestämt mig för att flytta bloggandet till en reklamfri domän, så nu får ni se till att lägga till den här bloggen i er BlogLovin': http://videungens.wordpress.com/ ...

Idag var det dags för Rósa att få sommardojor på fötterna (äntligen!), men klantig som jag är hade jag tagit fel på tågtiderna och hann inte ut i tid till hovslagaren skulle komma, så J var snäll och tog in Rósa åt mig. Jag har tur som står i ett sta...

Idag har det blåst väldigt friskt. Jag hade planer på att rida men bestämde mig istället för att följa med och titta på när  J (som jag står inackorderad hos) skulle rida för dressyrtränare. Det var intressant att se något annat än islandsridning f...