Vet ni vad jag har gjort? Jag har kört - alldeles själv! Jag fick låna Markus och köra liksom "på riktigt". Han är en riktigt klippa, jag kände mig ju som ett riktigt proffs vilket så klart var helt och hållet Markus förtjänst. Det var jättekul och jag hoppas det blir fler körturer i framtiden, nu när jag fått blodad tand!

Det här gör mig dessutom ännu mer sugen på att köra in Rósa nästa år, jag tror hon skulle kunna bli en jättetrevlig körhäst och det vore kul att kunna variera träningen ännu mer.

Jag lovar att ta alla kommentarer lite senare, just nu är jag för seg i huvudet... Värmen är underbar, men visst lbir man lite loj av den också.

Eftersom det är ett par som varit nyfikna på om jag ska behålla Eitill och när jag ska sätta igång att rida Rósa igen tänkte jag skriva lite kort om hur jag tänkt.

Eitill kommer jag inte behålla. Hade han varit ett sto hade jag tveklöst behållit, men helt krasst så vill jag inte ha någon (blivande) valack. Det finns flera anledningar bakom det här men jag orkar inte dra alltihop nu. I nuläget är jag bara intresserad av att äga ston, hur som helst. Sådan var ju planen redan innan han föddes, att hingst var lika med sälja och sto lika med behålla.

När jag kommer börja rida Rósa igen beror helt på henne och Eitill. Jag vill inte ha med honom när jag rider, dels för att han är liten och blir trött väldigt fort, dels för att det blir mer att hålla reda på. Eventuellt kan jag ha med honom om jag rider på åkern, men det får jag se. Så med andra ord kommer jag börja rida Rósa när hon och Eitill kan vara ifrån varandra någon timme, om det blir i sommar eller först när han är avvand vet jag inte än, men jag ser fram emot att börja rida Rósa oavsett när det nu blir!

Efter att jag sålt Eitill då? Jag funderar på att betäcka Rósa igen nästa år, det är så klart inte spikat än, men jag funderar på det. Annars skulle jag gärna köpa mig en till ridhäst, men det beror ju väldigt mycket på hur livet ser ut om sisådär ett år.

Allt kan ju hända, så det är egentligen helt omöljigt att säga någonting, men så här tänker jag just nu.

Nu är det banne mig sommar på riktigt, vädret är fortsättnignsvis på topp och jag njuter! Hästarna njuter inte lika mycket, det är väldigt mycket flugor, knott och fästingar nu, men gräset väger väl upp för det.

Idag har jag åkt på Rósa. Hoppade upp i hagen (givetvis hade jag hjälm) och lät henne gå lite som hon kände för det, bara för att jag skulle få sitta en stund på henne, för det har jag saknat. Eitill undrade vad i fridens namn jag tog mig till med hans mamma, men det är lika bra att han inser sanningen redan nu, om sådär fyra år ska det väl sitta en människa på hans rygg också.

Sommarvärmen fortsätter! Det är verkligen härligt att kunna gå ut i kjol och t-shirt utan att frysa, och det kommer från mig som är extremt frusen i vanliga fall.

Idag fick Eitill komma in i stallet för första gången i sitt liv. Lite spännande var det allt! Sedan var han ju inte ett dugg intresserad av att gå med mamma Rósa utan ville snarare hänga på hagkompisen Idunn. Han är redan väldigt självständig, verkar det som.

Anledningen till att de fick komma in en stund är för att de ska byta hage till en som fåren går i nu, medan fåren ska flyttas till en större skogshage. Medan de ändå var inne passade jag på att ha Eitill uppbunden i boxen en liten stund. Han brydde sig faktiskt inte alls, varesig när jag tog på grimman eller band upp (det tog ett par sekunder för honom att inse att han satt fast, han slängde lite med huvudet och sedan stod han still) och att kratsa hovar går som en dans bara man hjälper till att stödja honom så han inte tappar balansen. Fasen vilken cool grabb Rósa har fått! Jag svampade faktiskt av honom också för han var jättesvettig, vilket kanske inte var så konstigt eftersom han har en jättetjock fölpäls som inte är ideal nu när det blivit så varmt. Smorde in mulen och skapet med salva också, för att göra det lite mindre aptitligt för fästingar och knott.

Nu är ju inte tanken att han ska hanteras dagligen framöver, men jag tycker ändå det är viktigt att grunderna sitter, sedan kan man låta dem vara i största möjliga mån tills de är gamla nog att ridas in. Det är min filosofi, hur som helst.

Gillas!

Nu är Eitill redan en vecka gammal, tänk vad tiden går fort! Sötare och sötare blir han ju, idag tog han en tupplur på mitt ben när jag satt och kliade på honom.

Mamma Rósa stod alldeles intill och halvsov, det var säkert skönt för henne att ha en "fölvakt" en liten stund.

Mitt i allt fölprat har jag helt glömt av att skriva att Minna troligtvis är dräktig nu, så om drygt två månader borde vi ha kattungar i huset! Minna är ju 75% birma och 25% ragdoll och Lurvas är renrasig ragdoll så det blir birma-ragdoll-blandingar. Jag längtar verkligen efter kattungar, det var ju ett helt år sedan Minna var liten.

Idag när vädret var så vackert passade jag på att filma liter mer när jag var ute i hagen och hälsade på mor och son. Rósa vet vad som är på gång så fort jag tar upp telefonen och ska filma, då börjar hon visa upp sig och bli lite småtokig. Eitill hänger på av bara farten, skitkul att det händer något, liksom!

(Jag glömde ta bort ljudet och eftersom det bara är en massa vindbrus gör ni bäst i att ta bort det själva när ni tittar).

Definition: Att sova så djupt att ett mindre kärnvapenkrig kunde gå en obemärkt föbi.