Bytte hage till mor och son idag eftersom hovslagaren kommer i morgon förmiddag, så nu går de närmare stallet tills dess.

Eitill var tokig. Rósa var mindre tokig, men bjöd på några små språng hon med. Tyvätt belv bilderna väldigt suddiga och oskarpa, men det får ni vackert leva med.

P.S Angående föregående inlägg om skitsnack hade det ingenting med orsaken till flytten att göra, jag kände bara att jag ville klargöra det så att det inte råder några missförstånd. Det var efter att ha läst några trådar på Bukefalos som jag fick inspiration till inlägget om skitsnack, och därifrån kan ni säkert lägga ihop två och två.

Visst är det så att man på flera håll fått höra att i hästvärlden, där är man värst på att snacka skit om varandra? Missunnsamma människor flockas och är lite för generösa med att vädra sina högst personliga åsikter. Men är det verkligen så? Går hästmänniskor oftare bakom ryggen på varandra och vrida om knivar till höger och vänster? Ja, kanske. Jag är i alla fall inte beredd att dementera det.

Min teori om varför skitsnack är så vanligt i "hästvärlden" är att det är på grund av det faktum att så många olika människor förs samman tack vare ett enda gemensamt intresse, alltså hästarna. I övrigt är folk så otroligt olika, det är bara hästintresset man delar när man är i stallet och till och med det intresset har flera olika inriktningar. Sedan är det ju som bekant så att alla vet sin egen hästs bästa och nåde den som sköter sin häst på något annat vis. I det fallet är det ofta brist på respekt, eller kanske snarare så att människor inte är tillräckligt toleranta jämnt emot varandra. Det är så lätt att tycka att Lisa är dum i huvudet som knäpper bensnörena till täcket på ett annat sätt än man själv gör.

Och det är så lätt att tycka att man själv vet allt och kan allt (tro mig, been there, done that). Men hästar är också individer och alla funkar inte på lösdrift, eller på box. Alla tycker inte om havre och alla mår inte bra av att ridas varannan dag. Det är det vi behöver komma ihåg. Så istället för att tycka att någon annan gör HELT ÅT HELVETE FEL borde vi försöka ta reda på mer, ta reda på varför Anna-Lena har benskydd på Oskar i hagen. Till exempel. Och var för fasen mer toleranta. Har Sara bara rosa prylar till Pontus, trots att han är valack? Jamen, vad roligt för henne att hon tycker om en viss färg och hennes häst inte bryr sig ett jävla dugg oavsett om det är snorgrönt eller rosa eller regnbågens hela arsenal!

Skitsnack som skitsnack förresten, det spelar ingen roll om det är över en kopp kaffe hos grannen eller på ett internetforum, man är inte oskyldig för att man gömt sig bakom en anonym användare.

Som sagt, jag har också snackat skit. Det är ingenting jag är stolt över, men jag kan i alla fall erkänna det. Att jag på grund av osäkerhet och  ibland avundsjuka yttrat många bittra, orättvisa ord om människor jag inte ens känner. Är jag stolt över det? Inte ett dugg. Som tur är, är det aldrig för sent att bättre sig. Ett tolvstegsprogram för skitpratare kanske vi alla borde gå igenom, där steg ett är att först och främst inse att man själv snackar skit. Och vi är bara mänskliga, ibland faller vi tillbaka i verbala fällor, men det är väl knappast värre än att man kan ta sig upp igen, eller hur?

Lägg energin på något vettigare än skitprat och elakt förtal. Ha lite ryggrad och för en öppen dialog. Sedan måste vi komma ihåg att man inte kommer överens med alla, men man kan i alla fall låta bli att gå bakom ryggen och smutskasta en hit, en dit. Det går bra att hålla käften och i tysthet förakta medmänniskor också.

Det så kallade Micklem Multitränset från Rambo verkar vara den senaste modeflugan på hästprylfronten. Lite intressant tycker jag ändå det verkar, med ett träns som inte bara fungerar på två olika sätt med bett utan även 3 olika sätt bettlöst och kapson till på det. Väldigt multifunktionellt, helt enkelt.

Kostar sisådär 1500 kr, så det är inte gratis, men vill man rättfärdiga sitt köp kan man ju tänka att det är som 6 träns i ett...

Här kan ni läsa mer om spektaklet. Vad tror ni, är det värt slantarna? Jag hade gärna provat ett, kanske om jag får ett och ett halvt tusen över någon gång (hahaha, as if). Fast å andra sidan, vem vill köpa ett träns när man kan köpa sex olika? Ju fler desto bättre liksom!

Jaha, då var det dags för mig att ta mitt pick och pack och hitta en ny plats till Rósa och Eitill. Inte världens bästa timing, men jag har inget val.

Jag har satt upp en annons på HästNet och Bukefalos och ska sätta upp lappar på Ica och Hemköp. Har ni fler tips på vad man kan göra så säg gärna till, det här är första gången jag faktiskt letar.

Sedan det där med själva flytten, hur har ni utan dragbil och egen transport gjort? Kan man hyra in någon som kör?

Jag har två månader på mig att fixa allt så jag hoppas det dyker upp en passlig plats, helst i lösdrift. Håll tummarna allihop!

Rósas man ligger fortsättningsvis kvar som den ska, i en töntig mittbena. Nu när den ligger delad är det mycket mer grått så man ser tydligt var gränsen för det vita går.

Min kompis för dagen, Sleipnir.

Jag har faktiskt ridit två gånger den här veckan, häromdagen red jag Prydi och idag alltså Sleipnir. Det tar sig, men fan så ringrostig jag är. Det märks att jag inte ridit regelbundet sedan i höstas, träningsvärken påminner mig om det.

Jag fick någon idé om att jag skulle dela Rósas man, inte så mycket för att jag tycker det är snyggt, utan snarare för att det har sina fördelar när det kommer till jämnvikt vid ridningen. Sagt och gjort, nu har hon mittbena, som förhoppningsvis ska hållas på plats med hjälp av eksemtäcket.

Fast det blev rätt tunt, tycker jag. Det kan i och för sig bero på att hela manen är rätt platt och dassig nu när täcket ligger på hela tiden...

Mattes lilla troll!

Och Eitill växer så det kankar, det vore intressant att se hur stor han blir som fullvuxen sedan, jag misstänker att han blir en bra bit högre än mamma Rósa med sina cirka 135 cm.

Men vilken kaxpelle han är. Häromdagen när han diade lite väl hårt och Rósa gav honom ett nyp svarade han med att sparka henne, den lilla huliganen! Nåja, järnhand med silkeshandske är väl vad som gäller i den fortsatta uppfostran, då blir han nog himla trevlig.

Trodde ni att ni hade blivit av med mig, va? Inte då! Jag lever och mår som vanligt, däremot har jag inte haft något intressant att blogga om så därav avsaknaden på nya inlägg. Hoppas ni haft en trevlig midsommar, alla läsare och medbloggare.