Elina

30 januari 2012 18:09

Åh, förstår att det är tungt! :(

SV: Ja, jag tyckte att färgerna skulle passa perfekt!

Marinblått är alltid snyggt! :) Jag vill klicka hem saker nu ju.. Men ska vänta lite tills jag fått lite annat sålt.

Mikaela

30 januari 2012 18:49

Förstår att det är tungt:( Fast jag är övertygad om att du kommer klara det och tycka att det var värt det längre fram. Men det är lika tuff att ha dålig ekonomi som att tvingas skiljas från sina vänner:(

Agnetha

30 januari 2012 19:23

Nä så tråkigt.... :-( Men det är förmodligen ett mycket klokt beslut att släppa taget. det finns fler hästar sen. <3 Håller tummarna för att det är ett toppenhem hon kan få komma till.
*kram*

Frida

30 januari 2012 19:40

Förstår att det är tugnt, men du får glädjas åt dn tid ni haft och den nya fölet i vår :)

Frida

30 januari 2012 20:10

Svar: Du kommer nog hitta ett bra hem åt henne, hoppas i närheten så du kan följa henne också :)

Jag vet faktiskt inte, men de få jag hört som har en gillar dom verkligen så det kan nog vara sånna som folk gärna behåller lite extra. Jag märker faktiskt inte att det påverkar varken mig eller Guffi att jag hamnar lite i bakvikt, det klämmer inte eller så så det är bara bakvikten som är preoblem känns det som. Så jag hoppas det bara är att stoppa om den :)

Alexandra

30 januari 2012 20:44

Sv; Ja, det borde vara skillnad, man är ju inte så låst då. :)
Jag har dragit ut på det i 3 år och i december i år går det där tillståndet för att övningsköra ut. Så nu eller aldrig! :)
___________________________________________________________________
sv; Hehe ja jag tror verkligen det ändras.. Förut hatade jag lila och nu är det min favoritfärg. :D

Alexandra

30 januari 2012 20:48

Hon kommer nog få det bra ska du se men förstår att det känns jobbigt. Men snart är det vår och då kommer fölis :)

Hur går det med Ganti förresten?

Elina

30 januari 2012 20:57

SV: Det var en ganska spännande ridtur :p

Vi funderar på att ta bort henne pga att mamma har blivit skrämd, och hon blir allt svårare i hanteringen. Ska kolla upp synen hennes, men med tanke på att hon är över 20 år så känns det rätt att låta henne vandra vidare nu. Dock blir det inte förrän snön har smält då vi vill begrava henne hemma.

Förstår det, och jag håller tummarna för att hon kommer till ett toppenhem så kanske det känns ännu bättre! *kram!*

Alexandra

30 januari 2012 22:15

Fy vad jobbigt :(

Sanna

30 januari 2012 22:22

Det låter som att det blir väldigt tomt :(

Cia

31 januari 2012 07:14

*kramar om*

Natalie

31 januari 2012 08:49

Jag vet hur det känns, usch verkligen jobbigt att behöva sälja en vän! Men jag vet också att det går lättare och känns bättre om man hittar rätt köpare.
Tråkigt att du inte kan köpa Daladis när du tycker så bra om henne, men man får ju tyvärr prioritera ibland. Och Rósa och fölet är väl viktigast.

SV: Ja usch livet suger just nu. Allting känns bara jobbigt, meningslöst och onödigt. Men det blir väl bättre hoppas jag.
Det är lite tråkigt bara när man har en planerad framtid och så får man bara liksom glömma det och tänka om.
Tur ändå att jag har Turbin också. Jag har hört att man ska glädjas åt det man har och inte sörja det man saknar. Trots allt så är Grimmer världens bästa häst.
Tack för dina tankar och kramar i varje fall!

ullis

31 januari 2012 09:49

Så tråkigt att Daladis kanske blir såld du som gillade henne så mycket, förstår att du inte har lust att rida henne. Kan tänka mig att man bara blir nere och arg å kanske till och med kärar ner sig ännu mer i hästen...Men håller tummarna att du får någon som nappat på Eyja snart så att ekonomin blir på bättringsvägen aldrig kul att gå på knäna.

Sv: Det blev en ny sadel igår, snygg och dyr så nu får min ekonomi gå på knäna ett tag också. Jag som tänkte satsa p att köpa transport men viktigast av allt är ju trots allt att Austri har en sadel som är bra för hans rygg =) Dme är dyra i drift dem små djuren =)

Agnetha

31 januari 2012 11:58

Sv: det är inget skoj när ekonomin inte går
Ihop såklart. Håller tummarna för en bra köpare som kan ge Eyja ett bra hem. Och du får
Ta och deppa ihop ordentligt en stund och komma igen
När du torkat tårarna. <3

Sophia

31 januari 2012 15:46

Usch ja, jag kan förstå att det är tungt att behöva skiljas från så många kära hästar samtidigt...
Förhoppningsvis kanske Rosa och det blivande fölet väger upp det hela, eller att det känns riktigt bra med köparna så att det känns bra att lämna ifrån sig sina älsklingar ändå.

Titti

31 januari 2012 17:36

Ja usch vad tråkigt! Det är ju inget vidare när det sitter i slanten,men det är tyvärr ingen billig hobby :( Men du hittar nog ett bra hem så du kan känna dig trygg med det iallafall.

Alexandra

31 januari 2012 19:59

Sv; Hehe utan tvekan! ;)

Haha precis som mig då, jag kan verkligen inte se mig köra bra och ha ett körkort men min mamma tvingade mig nu för att tillståndet inte får hinna gå ut. Hon ringde till och med och bokade åt mig, annars hade det nog aldrig blivit av.. x)

Frida

31 januari 2012 20:14

Svar: Ja, är väldigt glad att jag gick i där just då :)

Ja, tåg är inget att lita på. Tur att det kom en buss för dig iallafall, tillslut.

Man kan ju hålla kontakten på andra sätt också, även om man bor långt bort :)

Hon kommer till helgen, jippi! :)

Elina

31 januari 2012 22:23

SV: Ja, man måste gå efter magkänslan. Och det är inte hållbart i längden att ha en häst som knappt är hanterbar, och som mamma är rädd för då det är hon som tar de flesta utsläpp och insläpp.

Ja, dyker rätt ägare upp kommer det ju kännas mycket lättare även om det är sorgligt att behöva sälja en häst. :(