Nykomlingen går just nu under smeknamnet Kax-Meister, eftersom han är rätt kaxig. De andra katterna fräser och springer så fort se ser skymten av honom, men han är helt oberörd. Himla go kille, hur som helst, en riktig liten spinnmaskin som gärna ligger och myser med en i soffan.

Söt som socker!

Gullungarna idag, bägge ville följa med fast jag bara skulle ha Eyja.

Eyja traskade iväg lite på egen hand när jag skulle stänga grinden, som tur var stannade hon efter ett par meter.

Idag åkte jag ut till hästarna en sväng, abstinensen hade blivit alldeles för stor! Tog in Eyja och pysslade lite med henne, lade på sadeln och tränsade. Sadeln har blivit ett litet bekymmer av någon anledning, hon låter mig lägga på den utan problem, men när jag ska böja mig ner för att få tag i sadelgjorden får hon spunk och börjar trampa runt, sparka och hugga efter mig. Så fort jag får i den i första hålet slutar hon och hon står snällt när jag spänner den i omgångar. Vad kan det här beteendet bero på? Det är ju som att hon tror att det kommer göra ont...

Satt en stund på henne i stallgången också och det gick bra. Nu tycker jag att det börjar bli dags att introducera tygeltag för henne, men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Gå brevid och hålla i tyglarna, en i vardera hand? Rida med både repgrimma och tyglar och styra med båda samtidigt så hon börjar koppla ihop trycket på nosryggen med trycket i mungiporna? Jag får fundera lite, hon är ju en väldigt känslig dam, lilla Eyja. Vad tror ni?  

Här är han! Den lilla kattungen med vit svanstipp från filmsnutten. En brun bicolor ragdollkille (äntligen, så som jag tjatat om en). På pappret heter han Trazdockans Trötter (passande eftersom han faktiskt nästan enbart har sovit sedan han kom hit) men här hemma lär han få gå under annat namn när vi kommit överens om ett bra. Kika den fina bläsen, förresten!

Nu har vi alltså fem katter; Lou, Mymlan, Nell, Minna och så lillkillen. Många tycker säkert att fem är alldeles för många, men det funkar för oss och jag tycker inte det är jobbigare än att ha bara en.

Han är förresten en tidig julklapp till mig själv... jag brukar alltid få de bästa julklapparna av mig själv, om jag ska vara ärlig, förra året fick jag ju Eyja av mig. Undrar vad jag ska ge mig själv nästa år?