Hööks har tydligen fått in ett nytt eksemtäcke som även inkluderar huva. Settet kostar 829 kr och finns i ljusgrått från strl 105 till 155.

Ser ut att vara en kopia på Catagos eksemtäcke, eller? Fast dyrare... Är det någon av er med eksemhäst som funderar på att kanske köpa ett och testa nästa säsong?

Fler sådana där outfit-kollage eftersom jag vill ha men inte har råd.

Marin & beige

Ridbyxor och stövlar från Mountain Horse, kofta, schabrak och benskydd från Hööks, väst och mössa från Horze, tubhalsduk från Pikeur och handskar från Catago.

Marin & brun & latte

Tröja, ridbyxor, chaps och skor från Horze, grimma, handskar och väst från Hööks, mössa från Pikeur, benskydd från Eskadron och schabrak från Eurostar.

Marin & grått

Schabrak från Eurostar, tröja, ridbyxor och strumpor från Hööks, jacka, mössa och ryktväska från Horze, handskar från Roeckl och skor från Ariat.

Äntligen kan jag sätta mig ner och pusta ut! Har varit i stallet i nästan 6 timmar eftersom veterinären skulle komma ut och vaccinera, men han var försenad så jag missade tåget och fick ta ett som gick ett par timmar senare istället.

Ganti har blivit jätteduktig på att stå uppbunden och lyfta hovarna.

  Den här bilden låter jag tala för sig själv.

Vaccinationerna gick bra, Ganti hann knappt märka att han blev stucken så jag tror inte han fick några värre men. Eyja fick sista grundvaccinationen också, så nu behöver hon inte fler sprutor fören om ett år, skönt!

Jag hade på henne sadel och träns idag igen, och hon har fasiken gått ner ganska mycket fast det kanske inte riktigt syns, för sadelgjorden som inte gick att få fast förut kunde jag spänna riktigt mycket! Och sedan, vet ni vad, tog jag pallen och klev upp så jag kunde hänga över henne i stallgången. Dunkade på sadeln och ruckade på den, hängde i stigbyglarna, allt utan att hon brydde sig särdeles mycket. Emellanåt vände hon på huvudet för att kolla vad matte höll på med, men mer än så var det inte. Duktiga lilla troll!

Jag vet att man inte ska gå för fort fram med inridningen, men fortsätter det att gå så här enkelt kommer resten gå som en dans. Jag är sååå nyter på att få börja åka på henne!

Och tacka alla som kom med funderingar och synpunkter angående Rósas seghet, jag ska sätta mig ner och läsa och svara på dem i morgon efter att jag fått mig en god natts sömn.

Som jag nämnt flertalet gånger i bloggen har Rósa haft en ordentlig svacka rent orkesmässigt. Från att ha varit en pigg och glad unghäst har hon gått till att vara totalt oengagerad och ointresserad av allt vi tar oss för. Varför? Vart tog min älskade lilla skäck vägen?

Jag har funderat och funderat, vänt och vridit på olika scenarion men jag kommer inte fram till något. Har jag krävt för mycket av henne och fått henne att tappa gnistan? Har hon ont någonstans utan att jag uppmärksammat det? Är det dräktighetshormonerna som gör henne trött? Det finns så många möjliga orsaker, men hur ska jag få reda på vad?

Just nu ser dagarna med Rósa ut ungefär så här; Jag går efter henne i hagen, hon släpar hovarna efter sig och stannar emellanåt för att inte göra någonting. Jag får lika en stund med henne för att hon ska gå, sedan släpar hon hovarna efter sig igen. Inne i stallet står hon och halvsover medan jag pysslar med henne. När hon är sadlad och färdig och vi ska gå ut ur stallet vill hon inte alls, så där behöver jag lirka ännu mer.

När jag sitter upp och skrittar iväg går hon fram någorlunda bra de första 10 stegen, sedan blir det segare. Ibland stannar hon även när jag rider. Hon håller knappt igång traven ens kortare sträckor och galoppen existerar inte i nuläget, eventuellt kan det bli snabb grisepass. Hon är lika seg i närvaron av andra hästar och att använda spö har knappt någon inverkan på henne.

När vi kommer tillbaka och ska in i stallet vill hon inte heller, så då blir det att lirka igen. Sadla av och fixa lite, sedan gå tillbaka till hagen. Då är hon lika slö som innan, hon har ingen brådska alls tillbaka till hagen, utan stannar t.o.m fler gånger.

Vad har hänt med henne? Jag vill ha tillbaka min glada häst som engagerar sig lika mycket som jag i ridningen, istället för så som hon är nu, att jag måste motivera varje halvhjärtat steg hon tar och driva, driva, driva.

Rósa var min drömhäst, men nu har jag helt tappat suget, det är inte kul att rida henne längre. Tips, funderingar och idéer från er läsare mottages mer än gärna.

  Rósa i vår-vintras.

Tur att de där kassa dagarna brukar gå över när man får sova på saken. Så var det i alla fall för mig och i morse vaknade jag hyfsat utvilad och på bättre humör.

Red Daladis idag igen tillsammans med M på Prydi och i dag gick det ännu bättre än sist! Daladis lugnade ner sig snabbare även om hon gnäggade efter de andra hästarna med jämna mellanrum. Hon var i alla fall inte alls lika svettig när vi slutade.

Här är lite bilder H tog på oss i helgen:

    Hoppsan! Det är inte alltid man är med på noterna.

Som tur är kan jag ha min Sensation Ride till Daladis också, även om den låg lite långt fram (svårt att få någon sadel att ligga rätt på en häst med den magen). Den har verkligen funkat på alla hästar jag testat den på hittills!

Idag var det dags för lite pedikyr och nya skor till hästarna.

I morse började det med att jag försov mig och vilket resulterade i att jag hade 10 minuter på mig att äta frukost (jag måste alltid äta frukost, annars fungerar jag inte), klä på mig och fixa till mig så jag skulle se någorlunda respektabel ut och inte skrämma de andra resenärerna på tåget. Som tur var hann jag.

Väl ute i stallet hade jag gott om tid, tänkte jag. En timme borde ju räcka för att hämta in hästarna.

Nä. Där fick jag bita i det sura äpplet för att jag var optimistisk. Eyja och gänget stod längst bort i en hage på flera hektar, det tog åtskilliga minuter för mig att vandra hela vägen till dem, sedan skulle märren så klart streta emot och trilskas när jag skulle ha med henne. Ganti kom efter i sakta mak. Han litar inte riktigt på mig efter att ha blivit attackerad av en ID-kontrollant med chip-märke i högsta hugg. Jag antar att han vet att händelsen skedde på min beordran...

Lyckades lirka med mig bägge två upp till stallet men Ganti stannar nedanför backen upp till stallplanen så jag går in med Eyja i stallet och när jag ska gå tillbaka och försöka få med mig Ganti in är följäkeln spårlöst försvunnen! Jag gick tillbaka hela vägen till hagen och fann honom ståendes vid grinden. Inte en chans att jag skulle få med honom hela vägen till stallet igen, så jag fick knuffa in honom till de andra hästarna.

Svettig och flåsande går jag efter Rósa, upptäcker i ett vattenkärr (modellen större) att min ena gummistövel gått sönder och effekten blir den samma som när Titanic träffade isberget. Vattnet forsar in.

Rósa vill inte följa med. Får lirka med henne en god stund och får till slut upp henne till stallet lagom för att se hovslagarens bil rulla in på stallbacken.

Eyja är stressad för att hennes ligist till son inte är närvarande och försöker riva stallet samtidigt som hovslagaren försöker verka henne. Det är lite som att försöka få på en tröja på ett lejon, ungefär.

Ut med Eyja, placera Rósa i stallgången. Hovslagaren får knappt något grepp om hennes ben eftersom de på grund av tidsbristen fortfarande är lerinpackade. Rósa tycker inte om att få skorna bortplockade, tur att hovslagaren är tålmodig.

Tack och adjö, vinkar av hovslagaren när samtliga dojor är på plats. Sadlar Rósa och rider ut. Det börjar givetvis spöregna när vi kommit ungefär 50 meter. Rósa tycker inte så mycket om regn heller...

Kommer tillbaka efter ridturen, ska gå ner med Rósa till hagen igen, men Rósa tycker ju inte om att låta sig ledas heller, så hon stannar var femte meter för en stunds hakuna matata. I spöregnet.

Tåget hem var faktiskt inte försenat eller inställt, men när jag väl kommer innanför dörren hemma känner jag hur förkylningen kommer krypande och nu sitter jag och feberhallucinerar.

Så idag känns det verkligen som att jag legat och skvalpat på botten hela dagen. Hoppas ni andra har haft en bättre dag. Sympatier mottages tacksamt!

Idag, mina vänner, är en historisk dag. Idag var nämligen första dagen på ungefär ett år som jag red Daladis igen. H undrade om jag ville hjälpa till att sätta igång henne och det kunde jag omöjligt tacka nej till!

Jag medger att jag var jävligt nervös när jag satte upp och de första varven när damen trippade på tå och var spänd som en stålvajer. Sedan släppte det för oss båda. Vi skrittade på den provisoriska ridbanan i ungefär 20 minuter, gjorde volter och serpentiner och jobbade på med sådant som kräver mer tankeverksamhet än fysik från hennes sida. Efter det var Daladis svettig och ganska trött.

Jag tror inte jag presenterat henne på bloggen innan så det är nog hög tid att jag gör det nu. Daladis är född 1999 i Danmark och ägs alltså av stallägaren (H). Jag var tidigare medryttare på henne innan jag började rida Rósa. Daladis är ett sto med enormt mycket arbetsvilja och power, hon är verkligen härlig att rida när hon blir regelbundet aktiverad, står hon för länge samlar hon på sig galet mycket energi och liksom exploderar. Det är så fantastiskt att rida en häst som verkligen VILL jobba! Ett riktigt krutpaket, med andra ord.

Nu har hon gått med föl en längre period och därför bara "skrotat" i hagen, därför ska hon sättas igång försiktigt. Daladis ligger mig oerhört varmt om hjärtat och jag har fått lov att rida henne så mycket jag vill och hinner nu under igångsättningen vilket jag tycker ska bli jättekul.

Det blåste en hel del idag men det har i alla fall varit uppehåll så hästarna var torra när jag kom ut till stallet. Givetvis stod klippning på schemat idag, jag har ju varit så otålig med att få testa min nya, fina maskin och jodå, jag blev nöjd med resultatet!

Rósa tyckte att ljudet var lite läskigt i början, i ett par minuter trampade hon lite, men ganska snart stod hon som ett litet ljus. Underbart att det gick så smidigt! Klippte hela halsen, bringan och bogarna fram till sadelgjordsläget och så en liten rand på bakbenen där hon också brukas svettas.

Sedan sadlade jag och red en sväng men Rósa kändes kanska motvillig, hon kanske var lite tagen av klippningen...

Sedan tänkte jag att det var lika bra att ta Eyja med, men eftersom jag var ensam och hade lite svårt att få med Ganti när de andra hästarna också ville med så lämnade jag kvar Ganti i hagen. Det gick utmärkt! Inte ett pip från Eyja eller Ganti, det var bara de andra stona som gnäggade efter henne när vi gick iväg.

Men när jag band upp henne i stallgången var hon lite nervös och trampade runt, det kanske var först då hon insåg att Ganti inte var med henne. Klippmaskinen gav hon dock blanka fan i, faktiskt. RIktigt skönt! Klippte mest vid nacken samt en liten del av halsen och bringan i syfte att förebygga mot pälsätare.

Väl tillbaka i hagen verkade både Eyja och Ganti nöjda med att vara återförenade igen, stackars Ganti hade ju varit hungrig i hela 20 minuter...

Idag tog jag förresten av Eyja eksemtäcket för säsongen, tyckte det kändes tillräckligt kallt idag och kallare ska det väl bli. Skönt att den perioden är till ända för i år.