Jag satt och kikade igenom lite gamla bilder och hittade en som gjorde mig alldeles varm och lite ledsen på samma gång.

Hnokki frá Krossi, min första häst:

Jag fick honom i födelsedagspresent av min mormor och morfar när jag fyllde 17 och sålde honom bara ett par år senare innan jag flyttade från Åland, arbetslös och pank. Han var den mest envisa häst jag någonsin träffat och så tusans söt!

Den där första hästen har ju alltid en speciell plats, och jag saknar honom, men inser att det nog är bäst att vi gick skilda vägar. Hade det inte varit för att det "blev som det blev" hade jag ju antagligen aldrig köpt Rósa. Det finns en mening med allt, antar jag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om någon råkat missa det så har min blogg flyttat till annan plats, nu finner ni mig här: http://videungens.wordpress.com   Nu uppdaterar jag hyfsat regelbundet så se till att lägga till adressen i er Bloglovin (eller liknande) så missar ni inget...

Jag har bestämt mig för att flytta bloggandet till en reklamfri domän, så nu får ni se till att lägga till den här bloggen i er BlogLovin': http://videungens.wordpress.com/ ...

Idag var det dags för Rósa att få sommardojor på fötterna (äntligen!), men klantig som jag är hade jag tagit fel på tågtiderna och hann inte ut i tid till hovslagaren skulle komma, så J var snäll och tog in Rósa åt mig. Jag har tur som står i ett sta...

Idag har det blåst väldigt friskt. Jag hade planer på att rida men bestämde mig istället för att följa med och titta på när  J (som jag står inackorderad hos) skulle rida för dressyrtränare. Det var intressant att se något annat än islandsridning f...